Insamling + berättande = HISTORIA

Att en utställning på Armémuseum handlar om krig är kanske givet, och det är precis vad museets basutställningar behandlar. Här berättas historien om Sverige i krig och fred. Spännande miljöer och föremål från olika tider levandegör historien. Men: hur hamnade föremålen där bakom glaset i Armémuseums montrar? Och vem är det som berättar historien för oss i museets utställningar? Det är någonting vi vill diskutera i den nya utställningen.

Temat på utställningen är Hur man dokumenterar och förmedlar krig som presenteras i två huvudspår: insamling och berättande. Hur har museet samlat in alla dessa föremål som finns i samlingarna? Och vad är det egentligen som gör att en sak blir ett föremål som får stå bakom glas? År 1879 öppnade Artillerimuseum (som Armémuseum först hette), då ansågs det vara viktigt att samla in troféer som erövrats i krig. Hur ser det ut idag? På vilket sätt har synen på samlingen förändrats under de 136 år som museet funnits? Vem har egentligen makten att välja vad som blir historia? Och vad som inte blir det…

Ett föremål kan berätta olika historier beroende på vem man frågar. Likaså är det med konflikter – människor upplever saker olika. Soldaten på plats i en konflikt kan ha en bild av en händelse som skiljer sig åt från krigsjournalistens bild av samma skeende. Med föremål och personliga röster från olika svenska FN-insatser ska utställningen lyfta frågor kring vems perspektiv det är som berättas kring de svenska insatserna i bland annat Kongo och Afghanistan.

För att tydliggöra spåret om berättande och vems perspektiv historien berättas ur får du som besökare en inblick i vilken roll den filmtekniska utvecklingen spelat när det gäller att samla in och sprida information om krig – och därmed skapa historia.

 

2 reaktion på “Insamling + berättande = HISTORIA

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *